Ankarverksamhetens genomförande

Processbeskrivning av ankarverksamheten

Ankarprocessen inleds när en ung person väcker oro hos en expert, en anhörig eller den unga själv och när någon inom ankarteamet informeras om detta. (Bild 1). Oftast hänvisas den unga till ankarverksamheten via polisen, socialväsendet, skolan eller läroanstalten. De fall som hänvisas till ankarverksamheten gås igenom av ett multiprofessionellt team som slutligen, vid behov i samarbete med andra experter, väljer vilka ungdomar som ska tas upp i verksamheten. Experter inom flera branscher analyserar den ungas situation och kommer överens om en träff med den unga och hans eller hennes anhöriga. Under träffen kartläggs den ungas och familjens övergripande situation och stödbehov. Ankarteamets främsta uppgift är att se till att den unga får ändamålsenlig hjälp i sin situation till exempel så att han eller hon hänvisas till en tjänst.

Ankarprocessen framskrider enligt den gemensamma modell som beskrivs i denna handbok. Eftersom det viktigaste målet är att möta den ungas behov och beakta hans eller hennes individuella situation kan man vid behov också avvika från processen. Ankarträffar ordnas enligt den ungas individuella behov, och fokus läggs huvudsakligen på att kartlägga situationen ur flera experters synvinkel och hänvisa den unga till ändamålsenliga tjänster.

Figur 1. Processbeskrivning av ankarverksamheten

Inledandet av ankarprocessen

Objekt och åldersgränser för ankarverksamheten

Ankarverksamheten är avsedd för personer som

• inte har fyllt 18 år och som
• har begått eller misstänks ha begått ett brott och/eller
• har använt narkotika och/eller rusmedel och/eller
• visar tecken på våldsbejakande radikalisering eller extremism och/eller
• behöver multiprofessionellt stöd i sin livssituation, t.ex. på grund av våld i nära relationer.

Syftet med ankarverksamheten är att ingripa i problemsituationer i ett tidigt skede. Målgruppen är i första hand personer under 18 år som uppvisar symptom i form av brottsligt beteende eller användning av rusmedel. Ankarteamet ingriper i de ungas brottsliga beteende och annat störande beteende i sådana fall där beteendet inte nödvändigtvis överstiger tröskeln för polisanmälan men ett behov av multiprofessionellt stöd har identifierats. Ankarverksamheten stöder också unga, inklusive deras familjer, som behöver multiprofessionellt stöd i sin livssituation t.ex. på grund av våld i nära relationer.

Val och inbjudan av klienter

Val av klienter och inbjudan till ankarträff:

• Initieras oftast utifrån en oro som uppstått vid en myndighet såsom polisen, inom socialväsendet eller på skolan eller läroanstalten
• Initiativet kan också komma från olika samarbetspartner som tar kontakt eller från familjerna och de anhöriga.
• Klienterna väljs inom ett multiprofessionellt team, vilket innebär att valet bygger på flera experters övervägande.

Inbjudan till ankarträff:

• Inbjudan sker per telefon eller per post.
• Ankarteamet kan vid behov också besöka den ungas hem.

De unga hänvisas till ankarverksamheten huvudsakligen av polisen, socialväsendet eller skolorna och läroanstalterna, men informationen kan också komma från olika organisationer som deltar i verksamheten, samarbetspartner eller den ungas anhöriga. Av denna anledning är det viktigt att de övriga aktörerna i området är medvetna om ankarverksamheten och det stöd som den erbjuder. Skolorna och läroanstalterna är viktiga samarbetspartner, eftersom man där kan identifiera unga som behöver stöd och hänvisa dem till ankarverksamheten. Den unga eller dennas familj kan också kontakta ankaret direkt.

Beslutet att inleda ankarprocessen fattas genom multiprofessionellt samarbete. Den unga väljs till ankarverksamheten på ett möte där hela ankarteamet deltar. På så sätt kan man genast i början av processen få en helhetsbild av den ungas situation och undvika att beslutet bygger endast på en enskild experts bedömning.

Den unga och hans eller hennes vårdnadshavare bjuds in till en ankarträff genom ett telefonsamtal till vårdnadshavarna eller till den unga själv, om han eller hon redan är myndig. Om vårdnadshavarna inte kan nås per telefon kan de få en inbjudan per post. I inbjudan förklarar man för den unga och för vårdnadshavarna varför, hur och när träffen ordnas (bilaga 1). Föräldrarna eller vårdnadshavarna ombeds infinna sig på den första träffen. I inbjudan redogörs också för ankarverksamheten, ankarteamet och principerna för informationsutbytet. Experterna i ankarteamet kommer sinsemellan överens om vem som ska bjuda in den unga och vårdnadshavarna till en ankarträff. Ofta är det polisen som sköter denna uppgift, framför allt om orsaken till träffen är att den unga misstänks ha begått ett brott.

Planeringen av träffar och fortsatta åtgärder

Förberedning av träffar

Inom ankarteamet kommer man före ankarträffen överens om vem som ska bjuda in den unga, vårdnadshavarna och andra deltagare till träffen, huruvida alla eller bara vissa experter i teamet ska delta i träffen, vilka frågor som ska diskuteras samt vilka experter som ska behandla respektive fråga. Dessutom kommer man överens om vem som ska boka mötesplatsen, vem som bär det huvudsakliga ansvaret i den ungas fall och vem som för bok över träffarna.

I ankarträffarna deltar den unga, vårdnadshavarna och ankarteamet eller en del av experterna i teamet. Den ungas föräldrar/vårdnadshavare deltar i den första träffen och efter behov även i de fortsatta träffarna. Förutom experterna i ankarteamet kan även andra aktörer delta i träffarna. Dessa väljs och bjuds in med den ungas samtycke och i enlighet med hans eller hennes individuella situation. Exempel på sådana aktörer är representanter från skolan eller läroanstalten eller en särskild socialarbetare som redan utnämnts för den unga i samband med andra tjänster.

Ankarträffarna ordnas i första hand under tjänstetid. Träffar kan således ordnas även kvällstid eller under veckoslut, om den ungas och familjens situation så kräver. För en träff reserveras 1–2 timmar.

Ankarträffarna ordnas i regel på polisinrättningen, men fortsatta träffar kan från fall till fall ordnas även på andra platser. Träffar kan också ordnas i en medverkande organisations lokaler, på skolan eller t.ex. på ett café eller i lokaler som innehas av aktörer inom den tredje sektorn. Lokalen ska vara lugn och uppfylla kraven på integritetsskydd för den unga.

Samtycke till informationsutbyte

Syftet med ankarverksamheten är att stödja den ungas och föräldrarnas/vårdnadshavarnas möjligheter att främja den ungas välbefinnande. Verksamheten bygger på den ungas delaktighet och självbestämmanderätt samt principen om respekt för integritetsskyddet. Av denna anledning ska man begära den ungas, och beroende på situationen även en förälders/vårdnadshavares, samtycke till att uppgifter utbyts inom teamet och att fallet behandlas av en multiprofessionell grupp. (Se närmare underkapitel Tillägsinformation om lagstiftningen.)

Begäran om den ungas samtycke

Samtycket innefattar information som gäller den unga, händelsen och mottagaren av samtycket samt samtyckets giltighetstid. Genom anmälan om samtycke bekräftar den unga att han eller hon har gett samtycket frivilligt och att den unga har fått tillräckligt med information om ankarverksamheten, det multiprofessionella informationsutbyte som sker inom verksamheten samt verksamhetens konfidentiella natur. Samtycket ges skriftligt (bilaga 2), och det införs som en del av klientuppgifterna i det system där den ungas uppgifter även i övrigt registreras. Den unga har rätt att återta sitt samtycke.

Det bör noteras att till vissa delar gäller ingen åldersgräns för den ungas självbestämmanderätt. Ankarteamet överväger om det räcker att den unga själv anmäler sitt samtycke eller om även föräldrarnas/vårdnadshavarnas samtycke krävs.

Situationer där information kan utbytas utan den ungas samtycke

Om den ungas samtycke inte fås bedömer ankarteamet hur man kan vidta eventuella lagstadgade åtgärder som inte kräver den ungas samtycke (t.ex. brotts- och barnskyddsfall). Dessutom ser teamet till att den unga får stöd via andra servicekanaler. I dessa situationer antecknas det bland uppgifterna om den unga att den unga har kontaktats, men att han eller hon inte har samtyckt till att delta i verksamheten. Anteckningen görs i det/de system i vilket uppgifter om den unga även i övrigt införs. Detta är viktigt även med tanke på rättsskyddet för experterna inom ankarteamet.

Den ungas samtycke begärs dock inte om orsaken till ankarträffen är ett ärende som enligt lagstiftningen kan behandlas utan den ungas samtycke. I en situation där inget samtycke krävs ska den unga ändå informeras om situationen och på vilka grunder träffen ordnas, och experterna ska diskutera med den unga om hur viktigt det är att situationen utreds.

Träffarnas innehåll och genomförande

Syftet med ankarträffarna är att hitta olika metoder och stödformer för att främja den ungas välbefinnande och delaktighet och för att förebygga brott. Detta förutsätter att den ungas individuella livssituation identifieras och kartläggs (bilaga 3).

En omfattande kartläggning av den ungas livssituation görs för att den ungas situation ska utredas som helhet och ur flera perspektiv. Under träffen stöder man också diskussionen mellan familjemedlemmarna och de övriga deltagarna.

Ankarträffen inleds genom att man går igenom vem som deltar i träffen och deras respektive roll. Trots att man har redogjort för principerna för ankarverksamheten och informationsutbytet redan i inbjudan till träffen diskuteras detta på nytt.

I samband med ankarträffarna får den unga, vårdnadshavarna och experterna med egna ord beskriva vad som hänt. Det är viktigt att man lyssnar på den unga och hans eller hennes beskrivning av vad som hänt. Experterna går igenom vad händelserna innebär ur lagstiftningens synvinkel och vilka eventuella följder de har fått eller kunde ha fått. Experterna i ankarteamet kartlägger den ungas livssituation, inklusive hans eller hennes hälsotillstånd, välbefinnande och familjesituation samt kompisar, fritidsintressen och eventuell användning av rusmedel.

Strävan är att parterna kan diskutera sig fram till en gemensam insikt om situationen. Även om det är den unga som står i fokus uppmuntras också föräldrarna till att delta i diskussionen. Det är viktigt att både den unga och vårdnadshavarna upplever att de får sin röst hörd. Då löper diskussionen lättare, och dessutom blir det lättare att komma överens om detaljer, identifiera förändringsbehov och behandla fallet vidare. Genom träffen strävar man också efter att hjälpa vårdnadshavarna att stödja en positiv utveckling hos den unga och undvika negativa åtgärder. De ungas möjligheter att bete sig på ett sätt som främjar välbefinnandet förbättras när de upplever att de får sin röst hörd och när de känner sig trygga.

Efter att man gått igenom vad som hänt, funderar man tillsammans vad var och en helt konkret kan göra för att hjälpa den unga på vägen. Vid behov kommer man överens om en ny träff eller ser till att den unga hänvisas till ändamålsenliga tjänster. Hänvisningen genomförs så att man säkerställer att den unga får en besökstid inom tjänsten i fråga, och vid behov följer någon med honom eller henne till tjänsten. Med andra ord deltar en expert från ankarteamet i det första besöket inom andra tjänster. Ankarträffen avslutas i en positiv och uppmuntrande stämning. Den unga och hans eller hennes vårdnadshavare uppmuntras att vid behov kontakta experterna i ankarteamet, och teamet säkerställer att de vet hur de kan ta kontakt i fortsättningen.

Ankarträffarnas genomförande

Träffen inleds:

• deltagarna och deras roller presenteras
• ankarverksamheten och informationsutbytet presenteras
• målen för träffarna diskuteras
• den unga ombeds ge sitt samtycke

Händelsen behandlas och stödbehovet utreds:

• den unga får berätta om vad som hänt: varför, hur, vem som varit involverade, var och när
• parterna diskuterar vilka följder och ansvar som enligt lag följer av händelserna: eventuella konsekvenser, skadeståndsansvar, straffrättsligt ansvar
• den ungas nuvarande livssituation kartläggs: hälsotillstånd, familjesituation, skolgång, kompisar, fritid, användning av rusmedel, riskbeteende på nätet
• vårdnadshavarna får berätta sin syn på situationen

Träffen avslutas:

• parterna gör upp en handlingsplan med konkreta åtgärder som den unga, vårdnadshavarna och experterna kan vidta
• parterna kommer överens om följande träff/den unga hänvisas till fortsatta tjänster
• träffen avslutas med en diskussion om den ungas styrkor och positiva egenskaper
• den unga och vårdnadshavarna uppmuntras att vid behov kontakta ankarteamet i fortsättningen

Bedömning av klientens situation

Bedömningen av den ungas situation genomförs i samarbete med ankarteamet, och bedömningen görs både som helhet och individuellt. För att bygga upp en helhetsbild samlar man in information om den ungas situation och bakgrund från olika yrkesgrupper. Det är ytterst viktigt att man träffar den unga. Helhetsbilden kan inte formas till exempel enbart på basis av telefonsamtal. Även vårdnadshavarnas perspektiv beaktas när helhetsbilden byggs upp. Utifrån det multiprofessionella teamets, den ungas och föräldrarnas uppfattningar sammanställs en bild av den ungas situation och stödbehov som helhet (Figur 2).

Figur 2. Helhetsbild över ankarverksamheten

I ankarverksamheten bedöms den ungas situation. Bedömningen görs tillsammans med den unga med respekt för principerna för ankarverksamheten. Den unga kan inom ankarverksamheten också genomgå en bedömning av servicebehovet inom socialvården, om man kommit överens om detta på lokalt plan. Principerna för bedömningen kan anpassas, och man samarbetar med den övriga socialvården även om det bestämts att ingen officiell bedömning av servicebehovet ska göras. Målet med bedömningen av servicebehovet är att identifiera den ungas behov av stöd. I ankarverksamheten används som stöd för bedömningen olika metoder och blanketter som fokuserar på bedömningen av den ungas helhetssituation och bedömningen av våldsamt beteende (Bilaga 12).

Flera olika metoder och blanketter har tagits fram till stöd för bedömningen av risken för våldsbejakande radikalisering och extremism (Bilaga 12), men det är svårt att identifiera denna risk i ett tidigt skede. Identifieringen och förebyggandet av våldsbejakande radikalisering och extremism försvåras av att fenomenet är mångdimensionellt och omöjligt att förutse.

Den digitala utvecklingen har lett till att den gränsöverskridande IT-brottsligheten ökar i allt snabbare takt. Gruppen unga och minderåriga är överrepresenterad i statistiken över cyberbrott både i Finland och internationellt sett. När det gäller IT-brottslighet är modellerna för riskbedömning i fråga om gärningsmän i många avseenden fortfarande i utvecklingsskedet. Identifieringen av riskgrupper försvåras i synnerhet av att utbudet av webbaserade tjänster som utnyttjas för brottslig verksamhet (Crime as-a-Service), dvs. marknaden för olika automatiserade brottsverktyg och brottstjänster, håller på att öka.

I praktiken innebär detta att IT-brott i dagens läge inte kräver något speciellt tekniskt kunnande. Barn och unga kan med låg tröskel få tillgång till anvisningar och tjänster som gör det möjligt för dem att begå olika typer av brott.

Ankarplan och registrering

Med ankarplan avses att man tillsammans med varje ung klient sätter upp individuella mål för framtiden och bestämmer vilka metoder som i praktiken ska användas för att dessa mål ska uppnås. I planen beskrivs också vad experterna gör för att hjälpa den unga att uppnå dessa mål. Experterna följer hur planen omsätts i praktiken i samband med eventuella fortsatta träffar och/eller via telefonsamtal med den unga eller hans eller hennes vårdnadshavare. Om det konstateras att den unga inte behöver ytterligare stöd eller fler träffar ska det diskuteras om till exempel hur föräldrarna kan stödja den ungas välbefinnande och vad den unga själv bör göra.

Experterna inom ankarteamet för in uppgifter om ankarträffarna med den unga i sina egna informationssystem i enlighet med de lagar och anvisningar som utfärdats om yrkesgruppen och branschen i fråga.

Statistikföring av träffarna, Ankarverksamhetens Extranät

Ankarverksamhetens Extranät stod klart vid årsskiftet 2020–2021. Målet med systemet är att producera jämförbar information som enligt samma principer har samlats in. Detta förutsätter att alla aktörer följer samma registreringspraxis och anvisningar. Systemet innehåller anvisningar om hur blanketten ska fyllas i.

Extranätet har planerats för aktörerna inom ankarverksamheten. Syftet är att med hjälp av Extranätet samla in kvantitativa data om ankarverksamheten, dess klienter och verksamhetens effekter. Rapporterna från ankarverksamhetens Extranät ger numerisk information om de uppgifter som samlas in med hjälp av statistikblanketten. All rapporterad information är tillgänglig för alla inloggade aktörer.

Den information som samlas in med hjälp av blanketten behövs på olika nivåer inom förvaltningen och verksamhetsstyrningen. Det är fråga om kvantitativ information om ankarverksamheten och dess klienter. Denna information gör det möjligt att styra verksamheten på lokal och regional nivå, uppfylla de skyldigheter och prestationer som fastställs i regionala avtal kommunerna emellan samt erbjuda stöd för att motivera behovet av ankaraktörernas tjänster. Vidare kan informationen utnyttjas på riksnivå för att styra verksamheten, motivera resursfördelningen mellan olika aktörer och övervaka verksamheten. För att redovisningsskyldigheten ska kunna fullgöras måste det vara möjligt att tillförlitligt rapportera om verksamhetens resultat och volym. Den insamlade informationen kan också utnyttjas som stöd för forskningen om ankarverksamheten.

Varje expert i ankarteamet ska registrera sig som Extranätanvändare på webbplatsen ankkuritoiminta.fi. Efter det får experten ett personligt användarnamn och lösenord till tjänsten. Inloggningen i systemet kräver stark identifiering. Polisen och andra VIRTU-användare ska logga in i systemet via VIRTU-identifieringen, medan andra användare ska identifiera sig med hjälp av SMS-verifiering.

Datainsamlingsblanketten ska fyllas i efter varje träff med klienten. Teamet kommer sinsemellan överens om vem som ska fylla i blanketten. Det är viktigt att blanketten fylls i strax efter träffen för att den insamlade informationen ska vara så sanningsenlig som möjligt. Inga identifierande uppgifter om klienten samlas in med hjälp av blanketten, och det är inte möjligt att i ett senare skede gå tillbaka och ändra uppgifterna i en ifylld blankett. Närmare anvisningar om hur blanketten ska fyllas i finns i Extranätet.

Uppgifter som ska statistikföras efter en ankarträff

Uppgifter som ska statistikföras i Extranätet

Bakgrundsuppgifter

• Ankarpersonens namn
• Kön
• Ålder
• Är klienten under 15 år?
• Vuxen klient
• Hemkommun
• Har en barnskyddsanmälan gjorts?
• Har klienten tidigare varit klient inom barnskyddet eller socialvården?
• Har barnet eller den unga en hobby?
• Är det i så fall fråga om ledd hobbyverksamhet?
• Hör barnet eller den unga till någon grupp av unga, såsom ett ungdomsgäng eller någon annan grupp som kan ha drag av gängbildning?
• Är det här första gången klienten upptas i ankarverksamheten?
• Om det inte är fråga om en ny klient, hur många gånger totalt har klienten upptagits i ankarverksamheten?
• Vad handlar träffen om?
• Har gärningen begåtts i brusat tillstånd?
• Klientens roll

Tjänst inom ankarverksamheten

• Av vem har ankarteamet fått information om den unga? (Du kan välja fler än ett alternativ)
• Hänvisning vidare: Har klienten efter ankarträffarna hänvisats till en tjänst?
• Vem träffade klienten/deltog i träffen? Vem ingick i det ankarteam som träffade klienten?

Genomslagskraft

• Ankarteamets reaktionstid (antal vardagar från anmälan till 1:a träffen)
• Hur arbetade teamet med klienten?
• Plan för fortsättningen
• Ångrar den unga vad han eller hon gjort? Den ungas egen bedömning
• Ångrar den unga vad han eller hon gjort? Teamets bedömning
• Var träffen till nytta för den unga? Teamets bedömning efter träffen
• Antal klienter/år som vägrat delta i ankarverksamhet, under 15 år/över 15 år

Samarbete i anslutning till ankarverksamheten

• Ankarkaffeträffar, antal träffar per år
• Ankarkaffeträffar, antal deltagare per år
• Ankarteamets träffar med intressentgrupper, antal träffar per år
• Ankarteamets träffar med intressentgrupper, antal deltagare per år

Avslutande av träffar och hänvisning till tjänster

Vid behov hänvisas den unga från ankarträffarna till lämpliga och mer långsiktiga tjänster. Ankarverksamheten fungerar således som en s.k. övergångsfas, där behovet av individuellt stöd kartläggs och den unga hänvisas till ändamålsenliga tjänster. Den unga kan eventuellt hänvisas till olika intressentgrupper och samarbetspartner för fortsatt vård och stöd (Se närmare underkapitel Samarbetspartnernas roll i ankarverksamheten).

Beslutet att avsluta ankarträffarna fattas i samråd med den unga, vårdnadshavarna och experterna inom ankarteamet. I allmänhet avslutas ankarträffarna när inga nya oroväckande händelser eller risker för sådana längre förekommer, händelserna har utretts eller den unga övergår till att omfattas av till exempel barnskyddet. Det är viktigt att den ungas eventuella behov av hjälp och stöd har utretts och att han eller hon har hänvisats till eventuell fortsatt hjälp och ytterligare stöd.

Ankarteamets övriga uppgifter

Utöver traditionella samtal har det multiprofessionella ankarteamet uppgifter som ska göra verksamheten mer känd på regional nivå och som möjliggör möten med unga. Aktörerna strävar efter att nå ut till ungdomarna genom fältverksamhet i samband med olika evenemang, högtidsdagar och händelser och genom att besöka skolor och läroanstalter.

Ankarkaffeträffarna främjar i sin tur nätverkande och informationsutbyte och bidrar till att göra verksamheten mer känd. Även samarbetet med skolorna och läroanstalterna är viktigt med tanke på verksamheten och samarbetet.

Ankarteamets fältverksamhet

Ett exempel på god praxis inom ankarverksamheten är teamets fältverksamhet bland ungdomarna. Teamet kan arbeta ute på fältet i sitt område, dvs. söka upp ungdomar i samband med olika evenemang och händelser. Även om fältverksamheten har en övervakande funktion är det framför allt viktigt att teamet finns där för ungdomarna. På så sätt blir ankarexperterna bekanta för ungdomarna, samtidigt som ankarexperterna lär känna ungdomarna i sitt område.

Ankarteamet består förutom av andra experter oftast av två poliser och rör sig då ”på fältet” i en polisbil. Polisen är inte i larmberedskap, utan fokus läggs på att få kontakt med ungdomarna. Redan teamets närvaro i sig har en lugnande effekt, men fältarbetet gör det också möjligt för polispatrullen att ingripa i eventuella problem. Teamets närvaro på olika evenemang gör det också lättare att ingripa i situationer som kan eskalera till problem. Det blir möjligt att reagera snabbt på olika situationer och hindra att de eskalerar.

Den diskussion som förs med de unga i samband med fältarbetet är värdefull med tanke på både verksamheten och de ungas förtroende. Dessa möten som sker under fria former för ankarexperterna närmare de unga och underlättar också de kommande träffarna. Det blir lättare för ungdomarna att prata med ankarexperterna då de redan är bekanta, och tröskeln att delta i verksamheten blir lägre.

När ankarteamet arbetar ute på fältet (t.ex. på olika evenemang) ska alla bära enhetliga klädesplagg, t.ex. en väst som visar personens yrkestillhörighet. Det gör det lättare för de unga att identifiera teamet bland andra aktörer. Varje ankarexperts egen organisation ansvarar för anskaffningen av kläderna.

Ankarkaffeträffar

Ankarverksamheten genomförs som multiprofessionellt samarbete på både lokal och regional nivå. Ankarteamen är kopplade till många experter som arbetar med samma målgrupp, såväl myndigheter som frivilliga aktörer. Samarbetet med intressentgrupper och samarbetspartner bygger på ömsesidig uppskattning, respekt och delning av information om den regionala verksamheten och målgruppernas särdrag. Det hör till alla experter i ankarteamet att samarbeta med andra aktörer.

Samarbetet med intressentgrupperna kan främjas genom att man är i kontakt med dem regelbundet. Genom regelbunden kontakt och fysiska möten blir experterna bekanta med varandra, vilket underlättar samarbetet och delningen av information om aktuella frågor.

På ankarkaffeträffarna samlas experterna för att diskutera aktuella frågor och regionala fenomen. Det är viktigt att experterna delar information om regionala utmaningar eller fenomen med varandra i ett så tidigt skede som möjligt.

Trots att aktuella frågor kan tas upp på ankarkaffeträffarna är det ändå i regel fråga om mycket informella, fria och diskussionsbaserade möten. Idén är i första hand att de olika experterna ska kunna diskutera fritt och bekanta sig med andra experter som de inte nödvändigtvis annars skulle träffa i vardagen. Diskussionerna ger också upphov till nya samarbetsformer och innovationer.

Kaffeträffarna är bra tillfällen att göra ankarverksamheten mer känd. En inbjudan skickas till alla aktörer som identifierats i området, inklusive organisationerna. De inbjudna kan också dela inbjudan vidare, och på så sätt kan man också nå sådana aktörer som ankarteamet ursprungligen inte har identifierat. Det är viktigt att också identifiera det föränderliga organisationsfältet och att varje år ge akt på nya aktörer.

Ankarkaffeträffar kan också ordnas på distans eller ledas virtuellt. Till exempel Teams-applikationen lämpar sig för detta syfte, även om nätet begränsar växelverkan och möjligheterna att skapa nya kontakter.

Samarbete med skolor och läroanstalter

Det är viktigt att ankarteamet samarbetar med de lokala skolorna och läroanstalterna. En stor del av alla ungdomar som hänvisas till ankarverksamheten kommer via skolorna, och samarbetet med skolorna har ansetts vara värdefullt. I skolorna och på läroanstalterna träffar man ungdomarna varje dag, vilket gör det möjligt att upptäcka eventuella symtom i ett mycket tidigt skede. På så sätt kommer man åt att ingripa i den ungas situation eventuellt redan innan större problem uppstår.

En viktig form av samarbete med skolorna och läroanstalterna är en öppen samtalskontakt, som gör det möjligt för teamet och skolorna att diskutera utmanande situationer och eventuellt erbjuda råd och hjälp för att lösa dem. När man behandlar personuppgifter om ett barn eller en ung person som studerar i en skola eller på en läroanstalt måste man också beakta bestämmelserna om informationsöverföring och sekretess. Ur skolans eller läroanstaltens synvinkel är det frivilligt att delta i ankarverksamheten. Ankarteamet kan arbeta på plats och ställe med att lösa utmaningar som uppstått i skolan eller bjuda in den unga till en träff. Teamet kan också medverka i ett nätverk som inrättas för att hjälpa den unga. I dessa fall samarbetar ankarteamet med skolan eller läroanstalten, och ankarverksamheten fungerar som ett komplement till skolans sätt att hantera situationen.

Till ankarteamets samarbete med skolan eller läroanstalten kan också höra att hålla lektioner eller delta i skolans evenemang fysiskt eller virtuellt, om parterna kommer överens om detta på lokal eller regional nivå. Det gäller dock att även i dessa situationer beakta de möjligheter som tekniken erbjuder. Virtuella evenemang kan exempelvis ordnas för flera klasser eller skolor på samma gång.

Förebyggande av IT-brott

Gruppen unga och minderåriga är överrepresenterad i polisens statistik över cyberbrott både i Finland och internationellt sett. Den ökande gränsöverskridande cyberbrottsligheten medför utmaningar för polisens brottsutredning, rättssystemet och mer allmänt för informationssäkerheten. Dagens 10–19-åringar är historiens mest nätverkande generation, mätt enligt hur mycket de använder internet. Internationella forskningar ger vid handen att de har tillbringat halva sin vakna tid på internet. Den ökande digitaliseringen har gjort IT-brott mer attraktiva och lättare att genomföra. Brottsverktygen är i dagens läge lättillgängliga även för barn och unga, och genom avancerad automatisering har det blivit mycket enkelt att använda dem. Vanligtvis vet IT-kunniga barn och unga som är aktiva datanätsanvändare inte mycket om skillnaderna mellan laglig och olaglig verksamhet och vilka följder brott får. Detta beror på att den plattform på vilken de unga agerar är en värld som helt och hållet saknar sådan planmässig övervakning som finns i den fysiska världen, och de styrs inte in på vare sig rätt eller fel spår.

En stor del av cyberbrotten riktas mot privatpersoner, men de största förlusterna berör offentliga aktörer och organisationer. Effekterna av ett brott som begås av en informationstekniskt begåvad ung person kan till sina multiplikatoreffekter motsvara en brottsskada orsakad av till och med hundra aktörer inom organiserad brottslighet. En ung persons brottsspiral kan utvecklas till exempel via lindriga brott och hackningsförsök i riktning mot många olika IT-brott med ekonomiska motiv. Den unga kan hamna in på en brottslig bana mycket snabbt redan innan han eller hon har uppnått straffansvarsålder. Olika nätgemenskaper eller andra sociala miljöer spelar ofta en central roll i en persons kriminella utveckling.

Föräldrarna spelar en mycket viktig roll i förebyggandet av IT-brott i synnerhet när det gäller att avbryta dels kriminellt riskbeteende i ett tidigt skede, dels brottsspiralen hos unga som för första gången gjort sig skyldiga till ett brott. Det kan finnas enorma skillnader mellan den ungas och förälderns IT-kunnande, och detta kan påverka förälderns förmåga att upptäcka att den unga har hamnat in på en kriminell bana.