Inledning

Med ankarverksamhet avses ett multiprofessionellt samarbete som fokuserar på att främja välbefinnande, förebygga brott och bryta en redan påbörjad brottsspiral bland unga. Ankarverksamheten genomförs i ett multiprofessionellt ankarteam bestående av experter från polisen, socialväsendet, hälsovårdsväsendet och ungdomsväsendet. Alternativt kan ankarteamets tillgång till dessa experters sakkunnighet och kompetens också ordnas på något annat sätt. Teamet träffar den unga och hans eller hennes familj i ett så tidigt skede som möjligt så att den unga kan stödas i sin livssituation och vid behov hänvisas till annan hjälp eller annat stöd som han eller hon behöver.

Ankarverksamheten startade i Tavastehus i början av 2000-talet eftersom det fanns ett behov av att utveckla ett multiprofessionellt samarbete för att främja välbefinnande och förebygga brott bland unga. Enligt experterna och ungdomarna är ankarverksamheten ett ändamålsenligt och effektivt sätt att samarbeta med experter inom olika branscher. Verksamheten har senare utvidgats till ett nationellt verksamhetssätt genom god praxis.

Syftet med denna handbok är att stödja genomförandet, utvecklingen och bedömningen av ankarverksamheten i Finland. Målet är att styra, stödja och förenhetliga ankarverksamheten för att erbjuda ungdomarna i hela landet så jämlika möjligheter som möjligt att få service. Ankarverksamhet ordnas i förhållande till befintlig, fungerande praxis för att möta lokala och regionala behov. Verksamheten genomförs flexibelt i samarbete med andra aktörer i området. Uppgiftsfältets omfattning och föremålen för verksamheten kan variera. Med andra ord kan t.ex. även förebyggande och bekämpning av våld i nära relationer ordnas inom ramen för verksamheten.

Kärnan i ankarverksamheten är att främja de ungas välbefinnande och den inre säkerheten. Målet med verksamheten är mycket omfattande och förutsätter därför ett samarbete mellan alla sektorer. Det behövs ett tvärsektoriellt och övergripande tillvägagångssätt för att främja de ungas välbefinnande och förbättra den inre säkerheten, och ankarverksamheten möter detta behov.

Handboken har skrivits i samarbete med utvecklingsgruppen för ankarverksamheten. Utvecklingsgruppen består av representanter för inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet samt Polisstyrelsen, Utbildningsstyrelsen, Institutet för hälsa och välfärd, Kommunförbundet, Polisyrkeshögskolan och ankarverksamheten.

Det här är den första uppdaterade versionen av handboken.

De gemensamma tillvägagångssätten i ankarverksamheten är nödvändiga av flera orsaker:

  1. Ungdomarna och familjerna har rätt till service på lika grunder. Tack vare de nationella, gemensamma tillvägagångssätten kan ankartjänster ordnas på samma sätt på olika orter i landet.
  2. Nationella, enhetliga verksamhetsprinciper gör det möjligt att på ett praktiskt plan stödja inledandet, planeringen, genomförandet, bedömningen och uppföljningen av ankarverksamhet.
  3. De gemensamma tillvägagångssätten gör det möjligt att genomföra och leda ett multiprofessionellt samarbete.
  4. Ankarverksamheten kan uppföljas, bedömas och utvecklas på ett enhetligt sätt på lokal, regional och nationell nivå.

Med klienter inom ankarverksamheten avses i denna handbok

  • barn eller unga under 18 år, som
  • har begått eller misstänks ha begått ett brott och/eller
  • har använt narkotika och/eller rusmedel och/eller
  • visar tecken på våldsbejakande radikalisering eller extremism och/eller
  • behöver multiprofessionellt stöd i sin livssituation, t.ex. på grund av våld i nära relationer.