Temaspecifik tilläggsinformation
Multiprofessionellt samarbete
Multiprofessionellt samarbete är en process som involverar experter från flera olika branscher. Verksamheten kännetecknas av ett gemensamt mål, möjligheter att fatta beslut och ansvar att agera på ett sätt som stöder klienten. Detta innebär att alla medverkande ansvarar för verksamhetens resultat och att allas synpunkter beaktas i beslutsfattandet.
Den yrkesövergripande verksamheten har konstaterats ha positiva effekter på klienten. I tidigare forskningar har det konstaterats att yrkesövergripande verksamhet på ett effektivare sätt resulterar i tjänster som möter klienternas behov, minskar ojämlikheten mellan klienterna och stärker samarbetet mellan aktörerna. Vidare har verksamheten konstaterats stärka ett positivt beteende hos klienten. De unga har upplevt att det multiprofessionella stödet minskar stresskänslan och förbättrar deras förmåga att klara sig i vardagen. De unga har också uppgett att de multiprofessionella tjänsterna har stärkt deras förmåga att tänka och förhålla sig till problem på ett systematiskt sätt. Tjänsterna har stärkt de ungas känsla av att bli uppskattad och ha möjlighet till stöd och hjälp av experter. För dem har de multiprofessionella tjänsterna varit en möjlighet att få stöd och information också om andra tjänster som finns till buds och om hur man kan ta del av dem. De unga har upplevt att de multiprofessionella tjänsterna har varit effektivast när också deras föräldrar har haft möjlighet att ta del av dem.
Det multiprofessionella samarbetet har konstaterats vara till nytta även för experterna och organisationerna26. Det stärker bevisligen samarbetet och växelverkan mellan aktörerna och fördjupar förståelsen för andra experters uppgifter, roller och arbetssätt. Dessutom har det multiprofessionella samarbetet stärkt vars och ens engagemang i arbetet, arbetsmotivationen och trivseln i arbetet.
- Det multiprofessionella samarbetet inom ankarverksamheten styrs av lagstiftningen. Målet är att ingripa i problem i ett tidigt skede, främja välbefinnandet och förebygga brott. Verksamheten fokuserar på den unga, vars individuella resurser man strävar efter att stödja inom ramen för det multiprofessionella samarbetet.
- Ankarverksamheten utgör en central del av polisens förebyggande verksamhet men begränsar sig inte enbart till denna, eftersom verksamheten bedrivs som ett multiprofessionellt och tvärsektoriellt samarbete där de olika branscherna har en sinsemellan jämlik ställning.
- Den unga behöver smidiga tjänster enligt samserviceprincipen och en genuin möjlighet att genom dessa tjänster delta i beslutsfattande som rör honom eller henne. Ankarteamets uppgift är att kartlägga den ungas och familjens helhetssituation och se till att den unga hänvisas till tjänster på ett ändamålsenligt sätt. Ankarverksamhetens samarbetsfält är stort och omfattar allt från den ungas närmaste krets till skolor, föreningar och olika aktörer i kommunen. Den unga erbjuds stöd i förhållande till samhällets möjligheter, etik och lagstiftning.
Våldsbejakande radikalisering och extremism
Med våldsbejakande extremism avses en form av extremism där man använder våld, hotar med våld, uppmuntrar till våld eller rättfärdigar våld ideologiskt. Det kan handla om en politisk eller religiös ideologi eller en ideologi som byggts upp kring någon enskild fråga, men det väsentliga är att våld accepteras som metod för att uppnå ett mål. I extrema fall kan våldsbejakande extremism ta sig uttryck som terrorism.
I denna handbok används termen våldsbejakande radikalisering för att beskriva en individuell process där personen använder eller hotar att använda våld, uppmuntrar till våld eller rättfärdigar våld på grundval av en viss ideologi. Det finns inte en enda orsak eller en enda väg till våldsbejakande radikalisering, utan de bakomliggande grundläggande orsakerna varierar stort.
Våldsbejakande radikalisering och extremism kan bäst bekämpas med förebyggande samarbete mellan flera myndigheter.
Mer information om våldsbejakande extremism och radikalisering
Det finns flera webbplatser och guider om våldsbejakande extremism och radikalisering som publicerats av aktörer inom olika sektorer.
I Finland är det inrikesministeriet som styr och samordnar arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism och radikalisering Våldsbejakande radikalisering - Inrikesministeriet (intermin.fi)
Social- och hälsovården: Radikalisering och extremism – THL
Undervisningsväsendet: Våldsbejakande extremism | Utbildningsstyrelsen (oph.fi)
Barn och unga
Information om exit-verksamhet, som främjar deradikalisering: Exit-verksamheten - lösgöring från våldsbejakande rörelser och ideologier | Diakonissanstalten (hdl.fi)
Europeiska unionens Radicalisation Awareness Network producerar information om olika teman kring radikalisering på engelska: Radicalisation Awareness Network (RAN) (europa.eu)
IT- och cyberbrott
Termen IT-brottslighet omfattar brott som begås helt eller delvis med hjälp av en dator, ett datanät eller en nätenhet. I och med den globala digitaliseringsutvecklingen har samhällets funktioner, tjänster och kommunikation blivit beroende av datanät, vilket har lett till en snabbt växande IT-brottslighet.
Motiven bakom IT-brott är desamma som motiven bakom traditionella brott, men de begås på elektronisk väg. Det kan vara fråga om till exempel utpressning, olovligt tillgrepp, bedrägeri, spionage, penningtvätt och förfalskning. De flesta IT-brotten är av vardaglig natur och kan handla om exempelvis bedrägeribrott som riktas mot privatpersoners användarkonton (t.ex. sabotageprogrammet Flubot), där de stulna uppgifterna utnyttjas aktivt i kriminellt syfte på olika sätt, såsom utpressning och identitetsstöld. Den största hotbilden när det gäller IT-brott är cyberattacker mot kritisk infrastruktur, till exempel sabotageprogram som riktas mot distributionskedjor i utpressningssyfte.
En annan term för IT-brott är cyberbrott. Ordet cyber används som prefix främst när det gäller verksamhet som anknyter till datanät eller datorer.
Med cyberbrott syftar man i allmänhet på datanätsrelaterade brott som riktas mot datanätsmiljöer och genomförs med hjälp av sådana. Exempelvis dataintrång begås för att komma åt värdefull information i elektronisk form, ”data”, som ofta används för förberedelse av brott som begås av ekonomiska eller ideologiska orsaker.
Målet med överbelastningsattacker är att lamslå en verksamhet, till exempel en tjänst, med hjälp av automatiserade redskap. Krypteringar av filer som gjorts via sabotageprogram och utpressningar kan orsaka betydande skador.
Precis som det finns många olika typer av IT-brott finns det också många olika typer av IT-brottslingar. I dagens läge är det relativt lätt att övergå från traditionella brott till IT-brott, eftersom IT-brott kan begås med hjälp av lättanvända program som finns att köpa på nätet. Det går också att beställa ett brott av en annan brottsling som är vanare att operera i nätmiljö. Nätet erbjuder låg tröskel för att pröva på IT-brott även för ungdomar och barn, som inledningsvis vanligen inte har något ekonomiskt motiv och som oftast inte har en kriminell bakgrund eller symtom.
Fördelarna med IT-brott ur brottslingarnas synvinkel är att brotten inte är platsbundna, utan brotten kan begås nästan var och när som helst, vilket minskar risken att bli avslöjad. En skicklig person kan också undvika att lämna spår efter sig på nätet effektivare än i den fysiska världen, vilket upplevs minska risken för att bli fast. Även de möjligheter som tekniken erbjuder, såsom snabbhet och lätt tillgång till information, bidrar till att brottsligheten ökar. Barn och unga kan hitta mycket detaljerade anvisningar om hur man begår IT-brott utan att nödvändigtvis inse hur stor skada eller hur allvarliga följder en sådan gärning kan få.
Dessutom finns det ett enormt antal potentiella offer på nätet. Kunskapen hos dem som använder nätet utvecklas fortfarande för långsamt jämfört med den takt i vilken brottsligheten ökar, vilket innebär att allt fler nätanvändare blir ett potentiellt offer. Det effektivaste sättet att bekämpa IT-brottslighet är att i förebyggande syfte öka befolkningens kunnande om datorer och nät och att erbjuda unga information om skillnaden mellan laglig och olaglig verksamhet på nätet samt vilka följder den brottsliga verksamheten får för den unga själv, för andra människor och för samhället i allmänhet (t.ex. kritiska funktionsstörningar). Man kan påverka ett brottsligt beteende genom att styra unga som är intresserade av att utveckla sina IT-färdigheter och som lockas av en brottslig bana i riktning mot lagliga och ur individens och samhällets synvinkel positiva alternativ.
Mer information om IT-brottslighet:
Mer information om IT-brottslighet, cyberbrott och cybersäkerhet finns på olika aktörers webbplatser.
Polisen: Polisen – Vad betyder cyberbrottslighet?
The seductions of cybercrime: Adolescence and the thrills of digital transgression (Goldsmith & Wall 2022): https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/1477370819887305
Identify, Intervene, Inspire (NCA): https://directionforbedfordshire.co.uk/wp-content/uploads/2019/06/CREST-NCA-Cyber- Crime-Report.pdf
Youth pathways into cybercrime (Europol) (2026): https://www.europol.europa.eu/cms/sites/default/files/documents/pathways-white- paper.pdf
Inrikesministeriet: Inrikesministeriet – Datanät som miljö för brottslig verksamhet
Brottsofferjouren: Brottsofferjouren – Cyberbrottslighetens många olika former
Cybersäkerhetscentret: Cybersäkerhetscentret – Aktuella informationssäkerhetsfenomen, Cyberväder
National Crime Agency (UK): NCA - Helping Young People to Pursue Careers in Cybersecurity, Not Cybercrime
Europol: Europol - Youth Pathways Into Cybercrime (2016)
Europol 2021: IOCTA - Internet Organized Crime Threat Assessment
CC-DRIVER – Ett EU-finansierat forskningsprojekt om cyberbrottslighet bland unga: CC-DRIVER - Researching Cybercriminality to Design New Methods to Prevent, Investigate, and Mitigate Cybercriminal Behaviour